fredag 3 februari 2012

Koreansk forskningsetik

Det hetaste diskussionsämnet i forskarvärlden just nu är troligtvis den sydkoreanske professorn Woo-Suk Hwang. För snart två år sedan blev han först i världen med att klona mänskliga embryon, något som kom som en stor överaskning eftersom varken Hwang eller det sydkoreanska forskarlaget hade gjort sig kända inom detta område tidigare. Men redan när artikeln publicerades uppstod det frågor runt hur Hwang egentligen hade fått tillgång till de ägg som behövdes, vanligtvis kan en forskargrupp få uppemot 20-talet ägg att arbeta på. Hwangs grupp hade över 200.

För att få tag på mänskliga ägg krävs att en eller flera kvinnor genomgår en ganska obehaglig och inte helt ofarlig hormonbehandling. Därför är det svårt att få kvinnor att ställa upp. Men internationella överenskommelser (vilka dock inte är lagstadgade i alla länder) säger att man inte får utöva någon påtryckning för att få personer att ställa upp som donatorer eller försökspersoner, detta inkluderar att ge dessa mer betalt än vad som kan anses vara en rimlig ersättning för besväret. Forskning ska inte innebära att människor säljer sina kroppar.

Frågorna om Hwang hade följt dessa principer ökade då en av Hwangs studenter berättade för en vetenskapsjournalist att hon var en av de som hade donerat ägg, något som hon senare tog tillbaka och skyllde på sin dåliga engelska. Hwang själv påstod att inga av de kvinnor som ställde upp hade fått betalt för det, och att inga i hans forskargrupp (vilka ju är i en beroendeställning till honom) hade använts som donatorer.

Men tidigare denna höst avslöjade en föreståndare vid en fertilitetsklinik i Seoul att minst 20 kvinnor hade betalats motsvarande över 11.000 kr var för att ställa upp som äggdonatorer. Efter detta avslöjande har  nu Hwang offentligt erkänt både att kvinnor har betalats och att två kvinnor i hans labb donerade ägg till forskningen.

Stödet för Hwang i Sydkorea verkar närmast har stärkts av erkännandet, medan forskare i andra länder är mer tveksamma. En åsikt finns att Hwang troligtvis inte var medveten om de etiska principer som gäller i den här forskningen, han hade ju inte varit verksam inom detta område tidigare. Frågan om det ska vara godkänt för en medlem i en forskargrupp att ställa upp som försöksperson eller donator är inte löst och debatteras på olika håll.